Hemma hos Julia

Namn: Julia Hedlund och Katarina Fredricsson.

Boende: Trea på 90 kvadratmeter i Nacka.

Det är en ovanligt kall kväll i januari. Vi ska besöka Julia Hedlund, som för ett och ett halvt år sedan flyttade till en andrahandslägenhet i Nacka med sin kusin Katarina. Efter en stunds letande når vi genomfrusna till rätt adress, och möts där av en lägenhet som överträffar alla våra förväntningar. Den är stor och luftig och ser väldigt genomtänkt ut. Värmeljus brinner i flera av rummen, svartvita foton och andra bilder pryder väggarna och en nybakad kladdkaka väntar i köket. Hela lägenheten går i ljusa färger, och Julias enkla och rena stil dominerar. Man känner sig snabbt välkommen, och lägenheten ser snarare ut som en modell för ett inredningsmagasin än två ungdomars första lya. Det märks att det bor tjejer här.  

Efter en liten rundvandring slår vi oss ner med en kopp te för att ställa några frågor. Först och främst vill vi förstås veta hur de har kunnat få tag på en sådan toppenlägenhet. ”Personliga kontakter” svarar Julia, och tillägger uppgivet: ”Något annat sätt går inte.” Och visst är de lyckligt lottade; både lägenheten och läget är kanon. Saltsjöbanan och busshållplatsen ligger några minuter ifrån huset och bussarna till Slussen går var åttonde minut.

 

Vad var det då som var jobbigast med flytten? ”Bristen på möbler” säger Julia med en gång. Hon hade i princip bara en säng; ingen soffa, ingen TV och ingen stereo. Men, de fick ganska mycket saker ifrån släktingar och vänner, och Julia hade dessutom önskat sig en del husgeråd i studentpresent. Sedan blev det ju en rejäl tripp till IKEA för att köpa kastruller, påslakan och allt annat som man måste ha. Nu är det däremot inte längre mycket som saknas. Katarinas föräldrar gillar att köpa saker och de har både mikro, kaffebryggare, matberedare och till och med en liten begagnad tvättmaskin.

När vi frågar vad som är det bästa med att bo hemifrån, så dröjer inte svaret länge: ”Allt. Att få komma och gå som man vill, skita i att plocka undan om man vill, låta kompisar stanna och sova över hur man vill, äta vad och när man vill…” Julia skulle absolut inte kunna tänka sig att flytta hem igen, och hon saknar inget speciellt hemifrån. Förutom familjen såklart. ”Fast i måttliga mängder. Skriv det!”

Helst av allt skulle Julia vilja bo helt ensam. Hon och Katarina lever så pass olika liv och de är svårt att kombinera deras stil och smak. ”Och så är det väldigt lyhört” tillägger hon. Men, samtidigt är det skönt att dela ansvaret och ekonomin med någon annan. ”Dessutom träffar man en massa folk som man aldrig skulle träffa annars när båda har kompisar hemma.”

Räkningarna delar de rakt av. De tjafsar inte om småsaker, så det blir sällan några problem. Maten köper de dock var för sig, eftersom de har så pass olika matvanor. På frågan vem som städar mest, blir svaret Julia. Hon är lite av en pedant, till skillnad från Katarina, och gillar exempelvis inte odiskad disk och är dessutom dammallergiker.

När vi frågar om Julias bästa tips till folk som har flyttat hemifrån så säger hon ”Storhandla och jaga extrapriser. Det tjänar man hur mycket som helst på. Och köp mycket fryst mat.” Sedan visar hon stolt upp sitt bästa frystips; utkavlad köttfärs. Istället för att frysa färsen i en klump så lägger hon den i en plastpåse och kavlar ut den så tunt som möjligt. "När du sedan vill laga något är det bara att ta fram och lägga i varmt vatten i diskhon, tar typ tre minuter." Med detta sista tips tackar vi för att vi fick komma och för den goda kladdkakan, och ger oss därefter fulla av beundran ut i kylan igen. Vilken lägenhet!